torsdag 3 mars 2016

Blodsprängda, kliande, gråtögon

Kärlek slutar aldrig bra för mig, allt går alltid åt helvete så vad är det för vits att försöka ens. Här hade jag den bästa veckan på länge, nykär, hångel, kramar och kyssar jag kände mig behövd, fin och vacker. Jag trodde allt han sade om mig var sant men det var det ej, nu har jag ännu svårare än svårast att lita på människor. 

Det känns som att han utnyttjat mig, som alla brukar oftast göra med mig, det brukar alltid bli såhär så varför ska jag ens försöka.
Jag orkar inte, jag vill inte längre.
-Jag hoppas du inte fick sämre självförtroende på grund av mig.
Nej klart jag inte fick säme självförtroende för hur kan man ha något sämre då allt är sämst? Jag är sämst. 


Var påväg till Annis och hjälpte en tant med sin rullatorn in i hissen, tanten trodde att jag skulle ta rullatorn fast tanten sade om jag kunde hjälpa vilket jag gjorde, så hon drar i min jacka så att min telefon ramlar ut och går sönder. Inte hennes fel men jag har inte råd att fixa min fukking telefon en gång till pga sprucken skärm för nu har hela skärmen hoppat ur telefonen. Det går inte att få på den. Mappa har inte heller råd, mitt bankkonto är tomt för att pengarna går till lån och mat, studiestöd och barnbidrag kan jag drömma om för det går till lån och räkningar. Vad ska jag göra, vad fan är meningen alltså nej, allt går emot mig, precis allt. Kan inte någon bara köra över mig eller så begår jag självmord för fan i helvete att allt går emot mig. Jag orkar inte längre.

1 kommentar:

  1. kram finis<3

    ps. vet att mit brev är jättejättejättesent. har haft så himla mycket men det ska komma snart!

    SvaraRadera