söndag 1 maj 2016

Jag önskade jag kunde få er alla att förstå

Hur min styrka ligger i er. 
Hur det är ni som får mig att kliva upp ur sängen 
när solen redan gått ner. 
Hur det är ni som får mig att fortsätta kämpa 
när allt känns hopplöst. 
Hur det är ni som får ut mig ur huset 
när världen utanför är kall och vass. 
Hur det är ert skratt som är min sol och mitt ljus, 
era ögon som är min himmel och mina stjärnor, 
och era tårar mitt bottenlösa hav. 
Hur jag önskar att jag hade styrkan 
att bära er alla,

och jag önskar jag kunde sätta det i bättre ord. 

Men mest av allt så önskar jag 
Att ni fortsätter hålla om mig. 

Att ni fortsätter 
Stärka mig 
Glädja mig 
Inspirera mig 
Värma mig 
Förlåta mig 

Och låta mig 
Göra detsamma med och till er. 
Tillsammans. 

Jag har förlorat fler än jag vill tänka på 
Fler än många vet eller tror 
Och i början var jag rädd. 
Ännu är jag rädd 
För att blotta hjärtat och sedan lämnas 
I kylan som är min ensamhet. 

Men ni får mig att hoppas. 
Att önska och vilja 
Fortsätta ge verkligheten en chans. 
Så länge ni är i den med mig 
Kan ingenting skada mig. 
Så länge ni ger mig styrkan jag behöver 
Kan jag aldrig falla till marken igen. 
Så länge ni älskar mig 
Kan jag kanske lära mig att älska mig själv. 
Så som jag älskar er. 

Så länge jag har er, mina älskade älskade vänner 
Så kommer tårarna av sorg 
Aldrig vara fler 
Än tårarna av lycka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar