onsdag 8 juni 2016

Natt? Nej. Eller jag vet inte.

Det är inte natt nu, men det känns som natt. Jag är vaken och ensam och det är halvmörkt ute. Alla TV-programmen är slut och alla har slutat skriva till mig. Det är snart dags att sova, snart dags för en ny dag. Vill jag ha en ny dag? Jag är så motsägelsefull. 

Jag går i cirklar med glasartad blick. Det slår och skär i min mage och jag står inte ut. Det är för mycket ångest för att längre kunna andas. Jag tappar all tro på att något någonsin blir okej igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar