söndag 27 november 2016

Inser först nu

Jag ser en främling framför mig, som en gång höll mitt hjärta i sin hand. Jag ser en främling framför mg, en främling som förstörde mig inifrån ut.

Du pratade om framtiden, med en röst så len. Du pratade om dig och mig, om hur mycket du tyckte om mig.

Du sa, vi två för alltid. Att jag inte insåg förrän det var för sent, att allt du sa var lögn, lögner för att få ta mig, lögner som jag litade på.

Nu inser jag, att jag är starkare än då, och att du var svag. Att jag höll mig uppe, trots hur ont det än gjorde, jag är stark, du är svag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar